onsdag 4 april 2012

Go morron

En del är det inte förunnat att ha en “God Morgon”.

Många stressar runt I hemmet för att bli klara för att lämna barn på dagis. En del snor runt I hemmet och letar efter sej själva innan de frenetiskt springer som galningar för att hinna med bussen, fast det inom några minuter kommer en ny.

Det här är bagateller, fast många ser det som ett jättemoln på deras himmel, att lämna skrikande barn och praktgräl med partner om vem som ska lämna och hämta.

Mina tankar går till Connie och Aisha.

Ingenting är sej likt för Connie länge. Vi kan nog aldrig sätta oss in I vad hon går igenom, för det är så ofattbart.

Att ett barn blir bort bortrövat av en av föräldrarna är sådant man hör om I radio och TV. Inget som händer någon som man känner, det ligger inte ens inom räckhåll.

Men nu råkar jag veta om via min dotter, att en mamma är I den situationen. Jag vet vem Connie är och jag vet vem Aisha är, jag känner dom dom inte, men jag vet att de finns.

Jag har träffat Aisha en gång och det var på mitt barnbarn Lauras 6-års kalas. Jag minns hur hon var klädd, allt gick I rosa och hon var hur charmig som helst och när hon skrattade, såg man att hon hade tappat tre tänder.

Jag trodde att Aisha var lika gammal som Laura. Jag frågade Aisha hur gammal hon var och hon svarade:, 4 år. Jag minns att jag tyckte det var rätt tidigt att tappa tänder I den åldern.

Jag tog två kort på Laura och Aisha  tillsammans I lokalen där födelsedagskalaset skulle vara.  Jag satt bredvid Aisha och hennes mamma och Aisha gick innan kalaset var över, hon skulle hälsa på sin pappa.

Connie och Aisha är inte några jag har läst om, utan för mej är det personer jag har mött, även om det så bara är för några timmar.

Connie är min dotters vän  och Aisha är mitt barnbarn Lauras kamrat. Jag känner min dotters sorg och förtvivlan så för mej är det är så påtagligt, det är inte några som jag har läst om.

Från hela mitt hjärta önskar jag att denna mardröm ska få ett slut. Att mamma Connie snart ska få hålla sin dotter I sin famn.

Inte en dag går utan att jag skänker Connie och Aisha en tanke och jag vet att många fler med mej, gör detsamma.

Jag vet oxå att det finns många mammor och pappor som just I denna stund, befinner sej I samma situation som Connie och Aisha.

När man inte har något att relatera till går liksom allt man läser I media förbi. Man läser och tycker: “så fruktansvärt och så bedrövligt”, sen  har vi människor glömt vad vi läst.

Men jag har träffat Connie och Aisha och jag känner min dotters sorg och förtvivlan.

Det har öppnat mina ögon!!

525940_10150600617401160_538401159_9320559_1141083130_n

FIND AISHA/HITTA AISHA

2 kommentarer:

Bibbi sa...

Du har helt rätt i det du säger. Det är ju bara tragik i media så nån stans slår hjärnan ifrån.

Man måste komma nära för att kunna känna.

Ha en fin dag :-)

Mia systeryster sa...

Oj, vilken otroligt hemsk situation. Svårt att sätta sig in i den.Men man kan bara tänka sig om ens eget barn blev bortrövat. Jag skulle nog hamna på hispan.Hoppas verkligen att hon får tillbaka sin dotter!!
Kram fina