lördag 8 oktober 2011

Det har varit mycket

skriverier om självmord och den psykiatriska vården i media. Det finns nog rätt många som känner någon som  har tagit självmord eller ett försök till självmord.

Oftast säger människor runtomkring, att det är fegt och själviskt att ta sitt liv och att man utsätter sina nära och kära för stor smärta och sorg. Ja, det är en stor sorg och smärta att förlora en människa man älskar och det är med all säkerhet mycket värre att förlora någon som tar livet av sej.

Kan det inte vara så att den som tar sitt liv, ser döden som en befrielse och känner att det är den enda utvägen.

Det finns människor som mår så dåligt att de inte vet varken ut eller in.

Det finns de människor som ber om hjälp och vill bli inlagda för att de är rädda för att ta sitt liv.

Det finns de som är inlagda på psyket och blir hemskickade på permission trots att de är självmordsbenägna.

Om nu en människa är inlagd på en psykiatrisk avdelning, där läkaren vill att den inlagde ska gå på helgpermission, men personen i fråga vill inte, pga av att han/hon känner att hon inte vågar pga rädsla att ta sitt liv. Om nu läkaren insisterar, säger att du kan ringa oss om du känner oro. Han/hon går hem och tar sitt liv.

Vems är felet??

Den självmordsbenägne som inte vill hem pga av rädsla att ta sitt liv, eller läkaren som insisterade på helgpermission??

Psykvården av idag, blir nog inte bättre, utan sämre. Det är många som tar sitt liv inne på avdelningar och det finns de som själva insisterar på permissioner trots att de inte borde få.

Dårar blir utsläppta och begår mord och andra känner att de håller på att bli tokiga och får inte vård!

Till och med på ett häkte, sker det mord. Syftar nu på det tragiska mordet på den unga vårdaren.

1 kommentar:

Slingersnoken sa...

Ja du. det är en skruvad värld..
En tragisk värld vi lever i ganska ofta.
De "trasiga" människorna blir fler och fler och mår bara sämre och sämre...
Vart finns den hjälp man behöver när den verkligen behövs.
Bra skrivet som vanligt.
Kram M