När jag jag snorklade där och såg allt vackert, korallrev, fiskar i olika formationer och färger, kände jag ett slags vemod. Så många människor, som tsunamin tog. Så många människor som havet tog. Så många som miste någon, när och kär.
Jag är övertygad om att alla som semestrat i Thailand, någon gång under sin vistelse skänkte sina tankar till de människor som miste livet i tsunamin.
Man kan inte göra annat.
1 kommentarer:
För att inte tala om i mellandagarna då brukar jag tänka på det som hände.
Skicka en kommentar