torsdag 1 september 2011

4 augusti

I mord högsta solskyddsfaktor anföll jag badstranden. Solande några timmar, men mest låg jag i havet och guppade, synd att säga, som en guldfisk, hahahahahaaha.

Kineser fanns det gott om och många av dom gick på stranden men paraplyer. Såg rätt komiskt ut men de vill helst inte bli bruna.

Aldrig att jag någonsin såg en kines ensam, antingen såg man inte skymten av dom, eller så kom de i klungor eller på rad, kilometervis med kineser.

När vi kom till ön, kom en traktor med släp och hämtade oss, för att köra oss till hotell anläggningen. Mannen som körde traktorn, hette Gokul och kom från Katmando. Han fick namnet Mr Katmando, av oss.


                                Jaja och MR Katmando


Han hade arbetat på Redang Bay Resort i åtta år. Under dessa år hade han varit "hemma", två ggr. I Katmando hade han fru och två barn. Frun ville inte flytta till Redang.

Redang är stängt från mitten av oktober till mitten av mars, pga av monsunregnet. Under dessa månader var Mr Katmando kvar på ön, ensam. Någon var tvungen att vara kvar och fixa det som skulle åtgärdas efter semstermånaderna och även det som blev förstört under monsunperioden.

Hans lön var 1800 svenska kronor och inte ett dugg extra fick han för att han var kvar på ön under monsunperioden. På åtta år hade han fått ynka 50 kr i löneförhöjning. Utöver lönen hade han förmåner som "alla måltider och läkarvård".

Vid Redang Bay resort fanns andra semesteranläggningar och där fanns som Gokul, peronal som var kvar under regnperioden. Så han hade några att umgås med. De bunkrade upp mat så det skulle räcka och om det  tog slut fick de gå tvärs över ön för att sjäva transportera provianten tillbaka.

Maten hämtade de hos urinvånare som oxå bodde på ön, (som ofta kom och stal diverse ting under monsunperiden).
(När jag hörde detta blev jag lite rädd att urinvånarna skulle komma när vi var där och göra slarvsylta av oss) Men de vågade sej aldrig dit under semestermånaderna, fick jag berättat för mej.

Så "Mr Katmando" var en security vakt oxå, den mannen hade inte bara en arbetsuppgift.



2 kommentarer:

Kathrin sa...

Mr Katmando lever ett tufft liv. Men jag vet vad han gjorde när han var hemma, hahahaha. Det gäller ju att passa på då,hihi. Nej skämt åtsido. Jag har så svårt att sätta mig in i deras liv och hur mycket dom får slita för brödfödan. Kan inte mer än beundra dom.

Kramizar

Ingela´s blogg sa...

Så synda att maten inte blev så bra men det löste sig ju. Ja solen den ska man ha respekt för. Det är ganska vanligt med parasoll har jag sett i australien och på nya zeeland. men det fick man ju lära sig i skolan att solen var extra stark där nere. Jag tänkte på en film när du skrev om att Mr Katmandou var kvar var det inte Shining skräckfilmen du vet, ha ha