Att donera sina organ, den frågan, ligger mej varmt om hjärtat.
Nyss läste jag DETTA ang DONATION.
Den 23 augusti 2010, fick vi det efterlängtade samtalet, min sambo fick då en ny lever. Vi hade väntat i nio månader på det här samtalet och min sambo blev sämre och sämre.
Den ena leverkoman efter den andra avlöste varandra och det sista halvåret var det ambulansfärd minst en gång i veckan. Han hade bara någon månad kvar att leva och under väntetiden på den väntelista han var på, dog tre stycken i väntan på ett organ.
I artikeln står det att mycket beror på att det är brister i vården som huvudförklaringen. Till viss del kan jag hålla med.
Men den absoluta huvudansvaret för att organ ska finnas beror väl ändå på oss MÄNNISKOR.
Det kan väl ändå inte vara så svårt att ta ett ställningstagande när vi är i LIVET. Lämna inte den frågan om organdonation till nära anhöriga som redan är i stor sorg och chock.
Det kan väl ändå inte vara så svårt att gå in på Donationsregistret och anmäla sej.
Min sambo lever, idag pga att en man, medans han var i livet, hade bestämt att donera sina organ.
Vi har en GÅVA att VÅRDA ÖMT, och VARJE DAG, SKÄNKER VI, VÅRA TANKAR TILL DENNE ÖDMJUKE MAN.
Vi ska alla ha i åtanke, att vi är inte odödliga och sjukdomar, där organ är livsviktigt för att överleva, kan var och en av oss få!
Jag har en namnlista på http://namnlista.se/ja-till-donationer kika in där.
Det vore väl något för våra politiker att ta upp denna livsavgörande fråga och få till en lagändring. Finland är hästlängder före oss vad det gäller donationer!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar