tisdagen den 1:e mars 2011

Lite skeptisk får jag väl vara

Läser lite bloggar här och där och många gånger känner jag lite förundran över vad folk skriver.

Ändå vill jag inte säga att en del är svammel, för hur  var och en uppfattar sina upplevelser, är upp till var och en hur de tyds.

Visst, jag har oxå varit med om saker som varit oförklarliga händelser men ändå tror jag att någonstans finns det en förklaring till varför??!

Att människor har mera uttalad intuition än andra, är jag övertygad om. Att man kan läsa andra människor är något som man har lärt sej pga de misstag man själv gjort i livet!

Att gamla hus knarrar och är dragiga det vet alla och att det oftast knäpper och låter i gamla träkåkar är vanligt, det betyder inte att det är ett spöke som springer runt!

Ändå vill jag inte tro att livet är slut efter detta! Eller så ett önsketänkande för att jag innerst inne är rädd för döden och inte vill att mitt liv ska vara slut den dagen jag dör.

Finns det onda andar, eller är det ett begrepp som vi har själva åstadkommit. Att vi innerst inne vill att det ska finnas, att vi är så trötta på ett vardagligt liv att vi vill ha något oförklarligt att diskutera eller tro på.

Eller är det fantasier och sagor som vi hört sedan barnsben som ligger till grund för detta. När jag var liten, var det ingen som läste rakt upp och ner ur en bok, utan handlingen hittades på, under tiden sagan berättades.

Jag har varit med om riktigt oförklarliga händelser, som jag inte alls har något förklaring till. Till och med händelser som jag är övertygad om att många skulle tänka, “hon är ute och cyklar” eller “nu har det slagit runt, ordentligt”, om jag berättade.

Men det är något som jag har svårt att tro på, det är att UFON eller rymdvarelser, skulle komma hit och kidnappa människor och plantera in implantat i hjärnan.  Att det sen finns teraputeter eller psykiatriker som tar bort “implantat”, (som rymdvarelser har planterat in) tror jag inte heller på.

Men det kanske finns terapeuter som är utbildade för just UFO angripna människor?? Jag själv tror inte det!

Var och en har rätt att tro vad de vill och har man varit med om något som man själv upplevt som väldigt stark och övertygande och är det fler som delar samma upplevelse eller erfarenhet, då är man ännu mera övertygad.

När det gäller oförklarliga ting så är det många som säger att, “hur kan så många ha varit med om precis samma händelse” om det nu INTE är sant!

Att höga toner och pip i öronen ska vara något som har med UFON att göra, tror jag inte heller på. Jag har tinnituss och har ständigt höga toner och pip i  mina öron och ibland pip som inte är av denna värld.

Men inte skulle jag sammankoppla det till att ett UFO har varit inne i örat/hjärna och ställt till oreda.

Det är kanske så att det inte spelar så stor roll om det är sant eller ej, om våra upplevelser är trovärdiga eller ej.

Óm vi nu blir lyckligare av att tro på det vi själva upplever, så är ju det bara bra.

Men om jag nu sitter hemma och tror att jag blir angripen av UFON varje natt, det skulle inte jag må bra av i längden i allafall.

I allafall kan vi alla hålla med om, att någon gång har någon av oss, varit med om något som vi inte har någon förklaring till.

Om vi sen anser att det är UFON, onda andar, spöken eller GUD, det avgör vi själva.

Jag personligen tror på ÖDET/TILLFÄLLIGHETEN och ÖDET kan för någon vara GUD.

Det märks att jag vaknade tre i morse!

Ha en bra dag!

3 kommentarer:

Esthonian Angel sa...

Något jag retar mig på är TV4+ programmet om Hemsökta Hus och mannen som talar med andar.
Först och främst, så spökar det dygnet runt och inte enbart på natten om huset är hemsökt.
Att Svenska andar talar med honom i det andra programmet är rena löjan, han talar engelska. Tror inte att det var så många som kunde en massa språk för i tiden.

Lisbeth sa...

Förstår att du varit ute på spökbloggen som jag har länkad. Jag har också väldigt svårt att ta till mig en hel del. Men vad det gäller "spöken", så spelar det ingen roll vad andra tycker. Jag är det mest jordnära som finns och att ge sig över och inbilla mig en massa saker...nej det är inte jag. Jag har aldrig varit rädd utan blir mest förbannad! Jag kan avgöra vad som är naturliga ljud i gamla hus, det har aldrig varit några problem.Jag känner av direkt om ett hus är rent och jag har bott i sådana också. Totalt lugnt. Men jag kan inte tvivla på vad jag ser och många gånger saker som både jag och mina barn upplevt, det är detsamma som att dumförklara både mig och mina barn. På den lilla gården jag flyttade till, efter separationen från far till mina äldsta barn, där bodde vi i tio år. Redan när jag höll på att göra i ordning huset, var det jobbigt.Inte inne i kåken, men på baksidan upp genom skogen. Där fanns en känsla av ren ondska. Folk kan tycka att jag är löjlig, men så var det. Ingen ville gå över en viss gräns där, varken vi vuxna,barn eller hundarna. Ibland passerades den gränsen upp mot mossen ändå och många saker hände där genom åren. Långt senare, flera år efter att jag flyttat hit ner, fick jag dokumentation, genom släktforskningen, om att det varit en avrättningsplats i anslutning till den mossen, som låg där uppe i skogen. Det värsta var att en ana till mig avrättats där för mord. Jag tror inte på något direkt "liv" efter döden, däremot har jag svårt att tro att vi inte har en själ, den som gör oss till de vi är. Olika individer. Blir själen "hängande" kvar av någon anledning, saker som vi kanske inte var klara med eller helt enkelt vägrar att gå vidare, så tror jag att sådant här kan hända. Att människan alltid måste ha en förklaring på allt som sker, beror bara på ren rädsla eller att alla instinkter har försvunnit. Kram!

Lisbeth sa...

Btw,Esthonian Angel, så kan Terry Evans förstå svenska och även prata en del, även om han föredrar sitt modersmål för det mesta.