Hemma igen

Var uppe med tuppen, vid 7.45 satt jag på tunnelbanan på väg mot Sumpan för att därifrån ta pendeln till Flempan, skulle träffa läkarna för samtal innan Jajas hemgång.

Jaja är så svårtstucken och det är ofta som vi söker akut för hans encefalopatier och alltid, inte bara vid akutbesök ska det tas blodprover, vi har oxå läkarbesök ett par gånger i månaden och inför dessa måste oxå blodprov tas och alltid har sköterskorna sagt att det skulle vara bra om han hade en PORT A CART.

 Det är svårt i vanliga fall och ännu svårare när han har encefalopati (förvirringstillståd, leverkoma), att ta blodprover.

Läkaren förklarade för oss att det är inte helt riskfritt med att inoperera en port a cart ,har man otur kan det bli infektioner och infektioner är något som Jaja ska hålla sej borta ifrån. Inget att hänga i julgranen precis när man väntar på en levertransplantation.

Vi sa båda två i korus; NEJ, INGA INFEKTIONER VILL VI HA! Precis vi kommit innanför dörren blev Jaja illamående och kräktes så bara den och´mitt i allt kräkande började han att blöda näsblod.

Jag blev livrädd, det enda jag hann tänka var nu gick en blodåder. Ringde avdelningen och de sa att det inte var någon fara, ev att hans slemhinnor i näsan var sköra.

Läkarna hoppas oxå på att Jaja jag blir transplanterad inom kort. Läkaren förklarade att den här medicinen Xifaxan är rätt så ny och det är väl bara i forskningsstadiet, men den har hjälpt många och det tar ett tag innan den börjar att verka i kroppen och på en del verkar den inte alls.

Vi får hoppas på det bästa, att medicinen kommer att lindra eller att göra så de här encefalopatierna inte kommer så ofta, så att Jaja kan få lite anhämtning i sin väntan på en lever.