I morse fick jag ringa efter ambulans, Jaja var på väg in i ett förvirringstillstånd igen. Jaja och jag har kommit överrens om att jag inte längre ska följa med till sjukhuset, när han får sina komor.
Vi tror båda att personalen på akut mottagningen och läkarna kommer att snabbare fixa en avdelning till honom om inte jag finns med som en övervakare. När jag är med ser jag till att han kommer på toaletten, ser till han inte drar ut nålen till droppet, ja jag är som en extra personal på sjukhuset och en obetald sådan dessutom.
Det låter kanske hårt i andras öron och det är något vi har kommit överrens om tillsammans. Han kommer inte snabbare ur komorna om jag sitter där eller ej. Han vet inte ens vart han befinner sej, han är helt borta från omvärlden. Efter de här komorna när jag frågat honom om han minns något, så är svaret, att allt är totalt svart för honom. Jaja säger att han helt plötsligt bara vaknar upp och så har 4 dagar passerat.
Jag har min egen hälsa att ta hand om och är inte jag frisk, finns det ingen som tar hand om Jaja. Naturligtvis kommer jag att hälsa på honom varje dag, men inte sitta där i 8 timmar som jag gjort förut. När någon är svårt sjuk, är det så många känslor man måste bearbeta och förut när jag har suttit mina 8 timmars pass och inte kunnat sova på nätterna, har min reaktion alltid kommit när Jaja frisknat till och varit hemma i några dagar.
Då blir jag helt slut, jag orkar inte med mej själv, sen börjar allt att gå sin gilla gång och precis när jag känner att jag mår bra, är det dags för nästa koma. Sedan Januari detta år, har det i snitt varit en koma en gång per månad.
Det här är en rollercoaster utan dess like!!
Jag vill bara hoppa av den här jäkla karusellen, men tyvärr kan jag inte det.
Jag har varit och är en kontrollfreak, och jag måste erkänna att jag kan inte ha kontroll över hans sjukdom. Jag måste vara realistisk, antingen får han en lever och blir frisk eller så rinner timglaset ut, det finns inga andra alternativ.
Här finns det inget att göra mera än att vänta och hoppas på att en ängel kommer till oss.
11 kommentarer:
Hej kära Anki! Jag tror att det kommer en skyddande ängel med sina vita vingar och hjälper Jaja att få en ny lever. Du är också en ängel som hjälper och stöttar Jaja allt vad du kan, trots att du själv inte är frisk och har så mycket ork. Men vad gör man inte för sin kära livskamrat. Kramar till er båda.
Ni har nog tagit rätt beslut. Kram
Låter som ett bra beslut, hoppas han inte blir där så länge denna gången!
Sköt om er!
Kramar, Elenor
Jobbigt för er. Tror nog att ni tagit rätt beslut, låt dom som ska jobba med detta ta hand om honom. Så du orkar när han kommer hem istället :)
Kramar ♥
Det låter inte hårt i mina öron. Det är nog helt rätt beslut som ni tagit. Hoppas allt går bra. Och ta väl hand om dig.
Sommarkramar till er.
Hur går det för er...läser ikapp lite idag på din blogg, ser att Jaja är dålig igen. Fy vilket leverne. Du finns där för jaja trots att du inte sitter där hela tiden, var så säker...dina tankar är med honom hela tiden. Du måste tänka på dej själv också, sen när jaja blivit op (som jag känner kommer snart) då måste du finnas där och vara stark. kramar till er båda
Förstår dej så väl, man är inte mer än människa, det är nog ett klokt beslut ni har tagit.
och vem har rätt att dömma erat beslut ?
Hoppas att han får en ny lever snart och att ni får ett underbart liv tillsammans.
Skickar styrke kramar till er.
Kram M
Så det var dax igen. Hoppas det vänder snart och att en ny lever finns för operation, känner med Dig kram
Hur är det med dig Anki?
Ser att ni tuffar på och jag tycker det är enormt starkt det ni gjort med beslutet ni tagit. Det visar på styrka!!
Önskar så att dt fanns något jag kunde göra för er..
Massor av varma kramar från mig.
Åh vad jag önskar att man kunde hjälpa er. Tycker ert beslut är vettigt,och visar på styrka.Hoppas ,hoppas det kommer en ängel snart!!Kramar om i massor!
Hej Anki!
Bara berättar att jag läser din blogg emellanåt och ser hur ni mår. Jag kan inte fatta, att inte Jaja har kommit "intill" för en ny lever än.... stackars er, det är att kämpa på!
Tänker på er jättemycket!
Kramar Geddan
Skicka en kommentar