För de som har blivit transplanterade och för deras familjer är det något enormt, stort och mäktigt, att få en andra chans!
Man kan tänka så här, eller jag tänker så här. 1000 st människor som fått livet tillbaka är egentligen inte mycket med tanke på, att den första leveroperationen var 1984.
Det är alltså 26 år sedan och på 26 år har 1000 st blivit opererade, ja det är trots allt 1000 st som fått en lever och är i livet. Men vart jag vill komma är att det är egentligen inte så fantastiskt, det är alltså 38 st som blir opererade per år och per månad är det, 3 st.
Dagligen sjuknar människor in i sjukdomar där ett organ behövs för att man ska överleva.Det är stooooor organbrist och det är inte så att jag går här och önskar att människor ska dö, för att min kärlek ska få livet åter. Vad jag önskar är att om någon ska dö, att den personen har anmält sej till donationsregistret och har han/hon inte gjort det, så hoppas jag att personen i fråga har klart och tydligt klartgjort sin önskan till sina närmaste.
Egentligen tycker jag att det är fegt av människor att låta anhöriga ta det beslutet. Så vad varje människa borde göra är att ta beslutet medans du själv finns i livet.
Vad jag önskar är att en liten ängel kommer med den största gåvan av dom alla, till oss: LIVET!
När man ser de här statestik siffrorna, är det oerhört lätt att tappa hoppet.
Det är oxå oerhört lätt för andra att säga, "att det ordnar sej" eller "snart är det hans tur".
Många säger oxå, "vilken tur att han är på bättringsvägen" när han kommit hem från sjukhus efter att ha haft leverkomor.
Men vilken jävla bättringsväg, den enda bättringsvägen är en lever.
Jag vet att alla menar väl.
Jag önskar ingen den ångest och vanmakt vi genomgår.
Vår väntan på en lever, har nu pågått i 6 månader, varje månad är det läkarbesök/blodprovstagning och inläggningar pga av leverkoma.
Precis när man kommit ikapp med sej själv, så är det dags för nästa koma.
1 kommentarer:
Jag förstår er förtvivlan att behöva vänta så här länge. Konstigt att inte det finns organ tillgängliga och det kvickt. Jag önskar ingen denna hemska sjukdom och följande förtvivlan.
Kram/Gilla
Skicka en kommentar