skrev Kulisen i sin blogg!
Jag håller med henne! Ingen kan heller få mej att tro att det finns en GUD! Många säger så här “om du tror kommer du till Paradiset” det finns “Mirakel”!
Bullshit, säger jag!
Jag tror oxå att när vi dör, vandrar själen i väg till ett underbart ställe där alla själar lever vidare i underbar harmoni!
För HÄR och NU är vi i HELVETET! Hela världen är i ett inferno av naturkatastrofer och allt annat elände!
Jag kan inte heller förstå varför en ung människa ska kämpa för sitt liv, för att förlora kampen! Vart finns denne GUD, vart???
När man ställer den frågan till en kristen, får man svaret, du har inte trott tillräckligt eller att det är inte GUD som gjort detta utan det är vi människor på jorden som gjort att världen ser ut som den gör idag!
Skapades inte MÄNNISKAN till GUDS avbild och var inte GUD god! Det har i allafall jag lärt mej!
Det fanns en del som sa till mej att jag skulle be för Jaja, en del som sa att jag skulle lägga hans liv i GUDS händer!
Jag ålägger det till vetenskapen och läkarna, INGENTING ANNAT!
Däremot kan jag förstå att folk vill ha något att klamra sej fast vid, när det är svårt! Men det behöver inte vara en GUD utan kanske ett minne eller ett hopp!
Jag vet att det är inget annat än en lever som kan få min Jaja att överleva! Jag vet att det är organbrist! Jag vet att han kan få en lever inom kort! Jag vet att det kan gå åt fanders!
Så hur gör jag, ber jag till GUD att någon ska dö för att Jaja ska leva??
Det är ju så krasst, så är verkligheten, förstår ni att jag vill att någon ska dö för att han ska leva!
Därför förhoppningsvis, har den som dött redan i livet bestämt att han/hon ska donera sina organ!
Någon sa till mej det sker MIRAKEL, vilket MIRAKEL, att en människa ska ha SORG och en annan LYCKA!
För inte ramlar det ner en lever från ingenstans, utan att sorgen/lyckan är inblandad!
Hur jag än vänder och vrider på detta, blir jag helt snurrig av mina egna tankar!
3 kommentarer:
Ja, det är så sant livet är bra orättvist för en del.
Ha en bra dag.
Kram
Ja det är lite surrealistiskt att en annans olycka ska vara en annans lycka.
Ibland vet man inte hur man ska agera. Man är så glad för ens kära som får överleva och lycklig, samtidigt som det gnager att en annan familj har varit med om något tragiskt. Man känner både tacksamhet och skuld (ialla fall jag). Men alternativet känns ännu värre.
Kramar i massor till er..
Livet kan vara orättvist och det finns inga garantier på hur länge man får leva, det är ett som är säkert.Gäller att ta vara på livet så länge man kan. Men inte lever vi i helvetet heller=D Kram
Skicka en kommentar