Det här har jag skrivit om tidigare, men gör det igen! Det finns dagar då jag tänker och funderar mera på det här med Jajas levertransplantation!
Alla som sätts upp på väntelistan är ju de som inte kommer att överleva om de inte blir transplanterade och när jag läser att, det här är bara ca nu, att 170 st blir transplanterade i Sverige under ett år, blir jag helt knäsvag!
Ännu mera förtvivlad blir jag när jag läser att görs ca 54 st/år på Karolinska i Huddinge och ännu värre blir det när det är 500-600 st som insjuknar i en leversjukdom per/år i Sverige!
Då funderar jag på hur den ekvationen går i hop?? Det låter kanske som om jag är negativt inställd men jag har förhoppningar om att min Jaja, är bland dessa 54 st!
Vad händer med dessa de resterande som inte fått en operation gjord?? Jo, det vet vi, men jag vill inte ta det ordet i min mun!
Vidare läste jag att 90% av svenska befolkningen är för donation av organ, efter sin död!
Men varför är det då var femte som dör i väntan på en leveroperation, jo, för att många av anhöriga är negativt inställda till att donera sina närmastes organ!
En del säger att de är negativt inställda för att “de inte vet hur deras anhörigas sista vilja var”?? Törs jag påstå att det inte är så, törs jag påstå att det beror på egoism??!!
Jag själv tänkte aldrig på det här med donationsverket innan Jaja fick sitt besked!
Varför jag inte gjorde det var för att det var något som var så långt borta! Vi var friska båda två och det fanns inget moln på vår himmel!
Nu är Jaja på väntelistan och jag bara önskar att koordinatorn ska ringa om att det finns en lever och jag bara går och önskar att fler går in på donationsverket och anmäler sej!
Inte förrän man står där själv och har en nära anhörig som behöver ett organ för att överleva, förstår man vad det vill säga!
Jag vill påstå att antalet donatorer är helt enkelt för få och bristen är stoooor på organ och det är inte bara levertransplantation jag tänker på!
8 kommentarer:
En otroligt viktig tankeställare får man nu av din text. Klart ,tycker jag ,att man ska acceptera en donation vid ev. dödsfall, men kan tänka mig att beslutet är nog fruktansvärt svårt att ta, eftersom det måste tas exakt vid dödsfallet så organen är fräscha, därför borde fler göra klart vad de vill medan de lever. Jag har inte själv fyllt i ngt donationskort, men hoppas min familj vet vad jag tycker.Hoppas och ber att Jaja ska få en ny lever. Kram
Jag hoppas verkligen att Jaja får en ny lever och det snart.
Kram
Jag har i alla fall anmält både mig och min dotter till donationsregistret, och det tycker jag alla borde göra, som känner att de vill donera sina organ.
Jag tror tyvärr många också tror att en människa som kommit upp lite i åren inte "är något att ha", men många gånger kan ju deras organ vara i bra form trots ålder.
Där tror jag faktiskt en rätt stor del i den här problematiken också finns.
Anmäl er till donationsregistret, och låt läkarna avgöra kvalitén på organen den dag det eventuellt blir aktuellt oavsett hur gamla ni är !
Tro heller inte att era släktingar vet hur ni vill ha det, för om en olycka händer kanske de inte tänker klart !
Finns din vilja registrerad behöver det inte bli något tvivel eller drröjsmål.
Tror jag ska skriva om det här jag också, för det är en så himla viktig grej, som många bara sopar under mattan.
Kram !
Jag har fyllt i ett donationskort för många år sedan. Kan jag hjälpa någon, när jag själv är bortom all räddning, skulle det glädja mig mycket. Varför tvekar människor?????Håller tummarna för ER! Kram
God Morgon!
Tycker det är självklar att donera om man kan..Donationskortet är redan ifyllt :)
Kram
Hela våran familj är donatorer. Fattar inte varför man inte vill vara det ? Mannen min kommer en dag o få en ny hjärta, eller jag hoppas så i alla fall.Doch hoppas att det tröjer ett tag till innan han blir så dålig så han måste sättas upp på en sån lista. Fasr det är ju svårt o få donatorer så är det ju. Folk vill ta emot organer, men inte ge.
sv. kommer o skriva om det i slutet av veckan. just nu är allt nytt o spännande för henne så man vet inte hur det är på riktigt ännu.
Usch ja! Jag tänker på de anhöriga med som först står där med sin sorg! Och sedan måste ta ett så jätte jobbigt avgörande! Jag är glad jag slapp ta det beslutet i min sons död! Hoppas ni snart får en lever till din man! Stor kram och tack för en kanon information om gruvan! Kram paloma
Ja, hur ska vi få människor att anmäla sig till donationsregistret? När nu så många faktiskt menar att de vill donera sina organ efter döden? Det är hur lätt som helst - och så klickar man ett par gånger och får ett kort hem i lådan. Bara att kryssa i och ha i plånboken. OM, OM, OM det värsta skulle hända behöver ingen tvekan råda. Och det gäller så klart också om man INTE vill.
Jodå, suck, jag har nu en nära, näst-närmast skulle man kunna säga, som står inför att sättas upp på väntelistan. Och bland allt det jag kände kom en så meningsfull, djup tacksamhet över att jag redan anmält mitt JA i Socialstyrelsens donationsregister. L behöver hjälp nu för att få leva, då vill jag någon gång kunna vara till hjälp för någon annan.
Annars just nu: Inte tänka, inte ha för mycket oro. Orka stötta under den långa, långa resan för L och hans familj.
Skicka en kommentar