Äntligen hemma

Nu är vi hemkomna och vi stannade till vid Hemköp (Fridhemsplan) och handlade lite grann! Mycket mera som behövs med Jaja var jättetrött så det blev ett snabbt ut och in, ja det där lät väl som nåt annat! Hhahahaahahahaha!

På B71 fick vi träffa en annan sköterska, Tina, jättego och trevlig, Sofia var inte där! Det togs blodprov och hon skulle prata med vår läkare i och  med att Jaja inte mår så bra! Ja, hon såg själv, han har svårt att gå och han ser inte frisk ut heller!

Varför vi ska dit en gång/månad är för att de ska se hur Jaja mår! Det är ju därefter det bestäms vem som är i störst behov av en lever! Han hade gått upp i vikt och det är väl inte heller så bra i och med att det är vätska som åstadkommit den viktökningen!

Han ska äta mycket fet mat, mat och efterrätter som innehåller mycket kalorier, så det är bara att göra gräddsåser och gratänger med grädde! Ja, så gick det med den bantningen här, hahahahaahahha, för mej! ! Men det är bara att sikta in sej på att han inte blir bättre utan sämre och sämre! Vi kan inte blunda för det utan det är så det ligger till!

När det blir en operation det är det ingen som kan säga, utan de går efter den som behöver den mest, sen går läkarna efter vikt, så egentligen ska Jaja ha en kvinnolever eller en lever efter någon som väger runt 68 kilo! Han kan inte ta en lever efter någon som väger 100 kilo, eventuellt kan en lever efter en tungviktare, ges till två patienter!

Sköterskan Tina, tyckte att vi var ett par med humor och det måste man ha mitt i allt som händer! Tur är väl att inte Jaja är en surgubbe, en gubbe som gnäller för allt! Vi pratade oxå om hur sjuk man egentligen är! Jaja skulle t ex inte  klara sej utan min hjälp, som det är nu, så sover han hela tiden, han vaknar inte och går upp och lagar mat åt sej själv, han orkar inte!

Skulle Jaja vara ensam så skulle han behöva hjälp dygnet runt! Det berättade jag för sköterskan, då är man sjuk när man inte klarar sej och det fanns de sa hon som inte har någon och då får Hemtjänsten kliva in! Han skulle behöva hjälp vid frukost/lunch/middag och säkerligen ett trygghetslarm, nattetid, om inte jag fanns!

Jag väcker Jaja och tjatar upp honom så han går upp och lagar sin egen gröt, det är inte för att jag är elak, utan för det är oxå en sorts gymnastik att komma upp och röra på sej! Lurar ut honom på promenader och på natten vaknar jag av hans ansträngda andning! Ibland låter det som om det är sista andetaget han tar, jag kan säga att jag aldrig vänjer mej vid de här andningarna!

Jag poängterade för sköterskan att Jajas första leverkoma var inte april/maj förra året, utan det var hans tredje leverkoma, den första fick han i Januari 2009, då han var inlagd på Sankt Göran då ingen visste vad det fattades honom, ifall inte det är skrivet i journalerna! Bara så att de vet att det är ett år han varit sjuk!

Vad jag själv tror, så är Jaja riktigt sjuk och jag är säker på att han är bland de första i kön, det är ju inte en sådan kö att de betar av än den ena, än den andra! Det är de sjukaste som tas först och Jaja tillhör nog den skaran!