Jag ville bara slita upp brevet, men det var adresserat till min Jaja, vi var ju för någon vecka sedan till Karolinska i Solna, där hans läkare sa att han skulle skicka Jajas ärende vidare till hans kollegor där, för att diskutera ang. utredning av levertransplantation! Det var det brevet som kom! Jag väckte Jaja och bad att han skulle öppna brevet, jag var så spänd!
Mycket riktigt så var det från Gastro i Huddinge och det är säkert så att de vill att det ska påbörjas en utredning nu, i och med att han fått tid där! Äntligen, äntligen, kan vår resa börja, vår resa till ett bättre liv! Nu är det att få hans läkare att skriva ut färdtjänsintyg så snabbt som möjligt, så han kan få börja att åka färdtjänst. Resan till Karolinska i Huddinge från oss räknat kommer att ta lång tid kommunalt och han orkar inte med de här långa resorna! Bara av att åka till Karolinska i Solna kommunalt, tar på honom otroligt mycket och han behöver vila ordentligt efter den korta resan! Han är helt orkeslös efter den turen och han vågar inte heller åka själv pga han känner att han inte har samma ork längre!
Nu är det så många tider att hålla reda på, så jag har gjort iordning en lista som sitter på kylskåpsdörren (där ser vi den i allafall) så vi inte missar en endaste tid. Det är tandläkar besök för Jaja nästa vecka, oxå på Karolinska för de vill ha allt samlat på samma ställe! I oktober är det många besök, blodprovstagning två gånger, läkarbesök på Karolinska i Solna, röntgen av levern och sist men inte allra minst i november början på utredning ang, levertransplantation!
Det här året har varit påfrestande för oss, inte allra minst för Jaja! Varje månad blodprovstagning och läkarbesök, blodprover som försämras och mage som inte sköts och trötthet och förvirringstillstånd! Men jag kan äntligen känna att vi ser ett litet litet ljus i den här långa tunneln vi har framför oss! Vi är på väg i allafall, även om det fortfarande är en lång, lång resa för oss! När utredningen är klar ska man oxå bli uppsatt på en väntelista och det är jag säker på att vi kommer att bli, men sen är det den väntan oxå på att få en lever! Det finns ju ingen som kan säga hur långt tid det tar utan det är bara att försöka anpassa sej efter väntan!
Så nog har vi ställts inför mycket prövningar, under de här 9 månaderna som har gått! Det är ju inte bara Jaja som finns i vår familj, vi har ju oron för min äldste son, där vi väntar på provsvar! Positiva sådan hoppas vi för vi skulle nog inte orka med mera just nu!!!
Ibland kan jag bli så vettskrämd att jag bara känner hur paniken tar tag i mej, för ibland kommer de där svarta tankarna som är som sylvassa klor och som borrar sej in under skinnet på mej! Ibland känner känner jag mej som ett trotsigt litet barn och bara vill springa bort ifrån det som är jobbigt!
Jag kommer ihåg när de hade röntgat Jaja och hittade ett bråck på hans blodåder och den måste de ha kontroll på så den inte blir försvagad. Men Gud vilka tankar jag hade då, vågade knappt sova på nätterna för jag trodde att den skulle spricka! Låg inne i sängen och bara lyssnade efter konstiga ljud! Men efter ett tag konstigt nog man förlikar sej med den situationen man är i!
Men vi kvinnor och män är olika, vi talar inte ens samma språk! När jag är orolig, så vill jag veta vad som händer runt omkring mej, även om det är negativt vill jag veta! Jag måste ha kontroll! Men Jaja han glider undan tycker jag, jag har inte riktigt fått reda på hur han egentligen mår mitt i allt detta! Han vill ha mej med på alla läkarmöten, för jag tror att han tycker att det är för jobbigt att ta till sej att han är så här sjuk som han är? Då är det bättre att ha mej med som en annan sophink, jag känner mej som en avfallshög, där all skit bara läggs på hög! Är det nån som förstår hur jag menar???
Jag har själv mått dåligt många gånger och då har Jaja funnits vid min sida och stöttat mej, när jag inte orkat!
Det är väl det livet handlar om, när man delar det med någon att VI finns där för varandra, så när den ene famlar, finns den andre där för att stötta!
7 kommentarer:
så enormt stark du är Anki, att gå igenom allt detta och ändå ha skrattet och kämparandan kvar det är strongt! Jag är full av beundrarn för dig. Hoppas allt blir bra för er nu, att Jaja får bra läkare och att hela processen går smidigt. Kram!
Hej vännen. Så glad jag blir för er skull. Förstår ju att allt detta måste vara jättejobbigt. Det är tur ni har varandra. Ni verkar verkligen vara varandras själsfränder. Ang denne misstänkte mördare så har jag oxå tyckt han sett lite konstig ut ända från början. Så till sist visst fan är det tur att vi är gamla och förbrukade *fniss* Ha det jättegott.
Bamsekramar
Ja visst är det så gumman, vi är till för att stötta varandra...så gör man med de man älskar allra mest...och herre gud, jag kan inte fatta att du orkar, mitt i allt det jobbiga så är du den starkaste..Klart Jaja skall få färdtänst, annars är det ju ngt fel med allt...han skall ju inte kunna bli smittad av ngt och det finns ju allt på pendeltåg och bussar, där sitter man och snorar, hsoar och nyser, det skulle ju vara fruktansvärt för honom. Nu håller vi tummarna för att allt går bra för dina pojkar...gumman min...kramar i massor
Svänger förbi & hoppas allt e gott..
Kramen
Jag beundrar dig enormt mycket för allting som du klarar av.Men du har rätt, det är det som är det fina när man är två. Att man stöttar varandra oavsett vad.
Är jätteglad för eran skull att det äntligen händer något. Kramar om
tack ja dom va ur gulliga.
ja så kanske de är men gud så grymt skön den är.
och jag har många vänner och alla använder den faktist och ingen har en synlig bristning vad jag sett, och även dom jag var och hade vattengympa med...
och där va folk i alla åldrar o storlekar men men...
tror inte på några mirakel krämer jag, men den är grym.
Hoppas allt går bra.. Håller tummarna..
Skicka en kommentar